Igårkväll var jag rätt nere, la mig i soffan vid 2 för att sova men det gick inte så bra. Glodde på nån B-skräckis på tv,
med nån jävla psykoman som smög runt ett hus och dök upp lite här och där inne i huset..
låste båda låsen i dörren, utifallatt ;)
Blev nog lite skrämd , för jag vaknade till vid halv 4 och tyckte att det knackade på dörren. Kollade mobilen,
svarade på ett sms, gick bort till dörren och kollade i kikhålet men såg ingen.
Satte mig vid datorn och kollade igenom saker och sen gick jag och la mig igen.
Vaknade vid 7 av att det faktiskt knackade på dörren. Öppnar och där står Daniel, trevligt trevligt.
Han hade legat på min soffa utanför och sovit inatt bara för att jag inte öppnade ;) Oj så himla skoj.
Jag låser typ aldrig det översta låset längre, har it gjort de på iaf en månad.. men just inatt.... :D
Men så söt människa. Massa gill på dig för att du är du.
Sen finns det lite mer 'skoj', men det är mer grejer man ska sitta och skratta över själv kanske..
För övrigt, jag vet inte. Jag vet inte mycket faktiskt.
Mamma och Mia ska till Tommy idag.
Det känns sjukt att det snart är 6 månader sen den jävla idioten vann.
Ännu sjukare är hur lite såren har läkt. Hur lite man bearbetat.
Visst har det varit mycket annat dom senaste 6 månaderna,
men jag trodde på någon nivå att jag skulle varit längre fram än jag är nu.
Fast å andra sidan trodde jag aldrig att det skulle sluta göra sådär ont som det gjorde när mamma ringde och sa det, det har mattats av en hel del men ibland tränger allt verkligen igenom...
då gråter jag nog minst lika mycket som jag gjorde den natten. Jag saknar henne jättemycket,
finns inte ord för hur arg jag fortfarande är över allting den helgen (och framåt.)
med nån jävla psykoman som smög runt ett hus och dök upp lite här och där inne i huset..
låste båda låsen i dörren, utifallatt ;)
Blev nog lite skrämd , för jag vaknade till vid halv 4 och tyckte att det knackade på dörren. Kollade mobilen,
svarade på ett sms, gick bort till dörren och kollade i kikhålet men såg ingen.
Satte mig vid datorn och kollade igenom saker och sen gick jag och la mig igen.
Vaknade vid 7 av att det faktiskt knackade på dörren. Öppnar och där står Daniel, trevligt trevligt.
Han hade legat på min soffa utanför och sovit inatt bara för att jag inte öppnade ;) Oj så himla skoj.
Jag låser typ aldrig det översta låset längre, har it gjort de på iaf en månad.. men just inatt.... :D
Men så söt människa. Massa gill på dig för att du är du.
Sen finns det lite mer 'skoj', men det är mer grejer man ska sitta och skratta över själv kanske..
För övrigt, jag vet inte. Jag vet inte mycket faktiskt.
Mamma och Mia ska till Tommy idag.
Det känns sjukt att det snart är 6 månader sen den jävla idioten vann.
Ännu sjukare är hur lite såren har läkt. Hur lite man bearbetat.
Visst har det varit mycket annat dom senaste 6 månaderna,
men jag trodde på någon nivå att jag skulle varit längre fram än jag är nu.
Fast å andra sidan trodde jag aldrig att det skulle sluta göra sådär ont som det gjorde när mamma ringde och sa det, det har mattats av en hel del men ibland tränger allt verkligen igenom...
då gråter jag nog minst lika mycket som jag gjorde den natten. Jag saknar henne jättemycket,
finns inte ord för hur arg jag fortfarande är över allting den helgen (och framåt.)
(Vi kanske ses det finns en chans)
På nån spårvagn någonstans
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Jag vet att alla tror att, om himlen finns är jag förlorad
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar