poop.

Just nu är det jobbigt. Mycket känslor och många tankar, mycket funderingar, mycket som ska redas ut, mycket av allt. Och allt snurrar kring mig och mitt egna ansvar att ta tag i det (såklart) ,
men oj, ibland vill jag att någon kommer inklampandes och fixar allt.
Det känns som jag är på gränsen att bli totalt uppgiven och ge upp alla försök att reda ut och fixa. Att istället köra på i 290km/h och hoppas på det bästa, det håller ju ett tag iallafall.
Men när man väl krashar så är det mer att fixa ändå.

Logik logik.

Sekunder, timmar, dagar, som verkade så oviktiga är plötsligt ganska avgörande.
Naiv, dum tanklöshet är avgörande.

Helt utan att man visste att det skulle komma och bita en i röven år efteråt. Bra där.








Måste fixa min jävla sömn.................  Bajs. På allt.