I've noticed these are mysterious days

Igår var en väldigt jobbig dag. Jag vet om att det är 30/70 i ledsen/arg,

och blir jag ledsen så är steget över till arg väldigt kort.

Jag kände verkligen för att trasha lägenheten,

för jag är så fruktansvärt arg. Istället rann några tårar,

sen tog jag så många djupa andetag som det behövdes för att få dom att sluta rinna.

Jag är så medveten om att detta är något jag måste ta tag i ,

för dessa tre dagar lever jag inte i nuet, jag ältar det som var för tre år sedan,

och det drar självklart bara ner mig. Jag hindrar mig själv att ta mig framåt.

Jag ogillar verkligen att jag ens kan hålla allt inne,

det kändes som bröstkorgen skulle sprängas igår,

av ilska för allt orättvist, ilska för allt allt som varit, och uppgivenhet att det är så jävla orättvist.

Det jobbiga med mig är att jag minsann klarar mig själv. Behöver jag prata är det den sekunden,

inte om en vecka. Att möjligtvis boka in en tid hos en kurator och prata när jag inte känner att jag behöver det?

Jag vet logiskt sett att jorå, det behövs, jag kommer förmodligen må så fruktansvärt mycket bättre,

men jag vill prata då jag vill.

Dags att växa upp och växa ur sina dåliga sidor kanske.

(Slog på musik, detta ploppade upp, kul hur passande det är..)

sometimes everything seems awkward and large
imagine a Wednesday evening in march
future and past at the same time

_____

I've noticed these are mysterious days
I look at it and like a jigsaw puzzle and gaze
with wide open mouth and burning eyes
if only I could start to care
my dreams and my Wednesdays ain't going nowhere

dunk.- dunk.- dunk.-

Det är fortfarande mycket uppåt och neråt, men pigg musik i öronen fixar för det mesta humöret ganska bra!

Blev riktigt sugen på att stå å tokdansa, gå ut, inte bry sig alls om att dricka, bara dansa tills skavsåren är oundvikliga, tills svetten har förstört sminket, håret, allt.

Bara jävlat vara inne i musiken.

Men just nu får det duga att lyssna på högsta volym på mp3n och skutta omkring i läggan litegrann innan man måste vara duktig mamma och sova för att orka kliva upp säkert kl 5.30 imorgon.

Och tiden går... månad, år.. och jag faller.

Igen har jag kommit in i en "dipp".. Jag kan inte slappna av helt och "rida ut stormen" för jag har allt här hemma jag måste göra. Att schemalägga att vara ledsen och nere funkar inte riktigt det heller.

Den tiden jag kan vara ensam och lösa det som är mitt, det är samma tid som jag känner att det är dags att gå och lägga sig., så just nu känns det lite som en ond cirkel.

Jag hatar denna känslan, jag gillar inte att min gamla musik är det som hjälper, precis som dom låtarna gjorde förr, för det betyder ju att jag är nära den nivån jag var då, nu? Och det är ungefär det sista jag vill.

Winnerbäck ger mig lika mycket gåshud nu som för 4 år sedan.

Och så är det mars. Äckliga mars månad. Tre år har gått. Tre år. 1095 dagar. (+- några dagar)

Med varje dag, flera timmar. Även om jag inte tänker på moster lika ofta längre så får jag ändå den där klumpen i halsen om jag pratar om henne. Eller om jag tänker på vad hon skulle sagt i den och den situationen, eller på ett sms hon skickade, eller när hon ringde och vi pratade flera timmar. Så mycket mitt är tack vare moster. Jag önskar fortfarande att jag kunde ringa henne och be om hjälp med sånt jag vet att hon är den bästa att svara på.. Jag är fortfarande arg, jag är fortfarande ledsen, men mest är jag egoistisk, för jag vill ha henne här!

Det känns som man emellanåt pausar. Paus, nu är jag inte ledsen längre. Så går det någon månad, så blir det play och allt kommer över en. Jag känner mig så otroligt dum som sitter och klagar på hur mycket jag saknar min moster, när hon var tre barns mamma. Jag kan inte ens tänka mig hur svårt det är för dom. Men här sitter jag och vill ha min moster här, ändå.

Jag är så trött så trött.

Nog vet jag att man tar sig upp ur dippar, men jag hatar att vara här.

Jag får ändå inte ut något av det här. Det hjälper inte att skriva, det hjälper inte att prata, jag bara känner och vill ha bort det..

Hej igen gamla döda blogg..

Just nu känns det som jag inte har nån energi fast jag är galet rastlös på samma gång,

jag vet liksom inte om jag ska krypa ner under täcket eller krypa ut ur mitt egna skinn..

Det börjar vara höstmörkt ute, jättemysigt i tanken, men i verkligheten mår jag bara konstigt.

Undrar om flyttfåglar känner likadant, egentligen.. Att det är dags att fara, börja röra på sig.

Jag är rädd att fastna som jag fastnade förr, och i och med att vi har Micke nu är jag ännu räddare.

Inte för han på något sätt, för han ligger på delad förstaplats i kategorin "det bästa som hänt mig",

men att vara bebisfast, nersunkad i mysbyxor och antingen för trött eller för stressad för att göra det man själv vill.

Nu är ju lösningen så enkel att det bara är att ta sig tid och prioritera.. Men det är enklare att säga än att göra.

..Och dessa hormoner, tror ni jag är nå trött på dom eller?

Nu går humöret upp och ner igen, och det är Daniel som får ta smällarna (ja, bildligt talat ;) )

och även om jag lägger band på mig själv och inte brusar upp så mår jag ju ändå så,

fast det inte märks utåt.

Nä.., höst är nog ingenting för mig.

Sistasista.

Sista inlägget 2009.. Vilket j-vla år.. Helomvändningen arne alltså.
Just nu sitter Anna och Daniel i vardagsrummet och jag i sovrummet,
håller på o packar och städar egentligen men det blir ju så lätt små pauser.
16.30 går bussen och 17.51 går tåget btw..
ska bli himla skönt att Anna är med :) Har inte varit det enklaste att åka tåg med Saga
fram och tillbaka this year.





Annapanna min lilla sill, det har varit skitkul att ha dig här,
vi har ju nästan inte ens försökt mörda ihjäl varandra ;)
Nej men seriusly nu då, det har varit himla nice.
Våran jul var bäst, tror aldrig jag kommer ha en så lat och bekväm jul igen ;)
Älskar dig silly.





Kommer ju muppsakna Piteå känner jag, men det är ju föratt jag lämnar min Zabina och Daniel, tur att ni finns, ni är the reason jag har mitt jävla underbara liv jag har nu. Pusspåer ♥

Saras 2009

Januari

Nyår i Göteborg, Tåg hem till Piteå, inte den lättaste tiden i mitt liv. Började praktisera på Onyxen, redan där började saker och känslor redas upp och samtidigt ställdes allt uppochner. Mycket tankar, mycket gråt, mycket av allt helt enkelt.

Februari

Jag minns faktiskt knappt Februari? Förmodligen ganska likt Januari, möjligtvis var det väl aningen värre då tidvis.

Mars

Lägenhetssökande, mycket mer av allt, min älskade moster Carina gick bort, Saga fyllde 2 år, och sista mars flyttade jag.

April

Mamma, Pappa och systeryster Anna åkte upp, hjälpte mig med ALLT i lägenheten, stöttade mig och var bara totalt underbara. Nån gång i April började jag på Nyhlens Hugossons också, en himla kul tid var det faktiskt.

Maj

Fortfarande praktikant/extraarbetare på Nyhlens. Hade världens sämsta födelsedag, jobbade sent och sen gick jag hem till en tom lägenhet, Saga var hos J den veckan. Hade börjat prata lite smått med Zabina redan här tror jag?

Juni

Åkte hem till Göteborg över midsommar med Saga :) Sen kom mina skånska göteborgare upp och var här en vecka :) Hade hur trevligt som helst. Började hänga mer med Zabina. Antingen var det Maj eller juni jag slutade på Nyhlens också..

Juli

Ja, det var väl Juli som vände allt tillslut. Jag och Zabina hade våran 34a vecka, jag träffade Daniel, livet flöt som på precis som det skulle. Hittade på hur mycket som helst med Zabina, åkte båt, ninjade, ja fan allt man nu kunde hitta på gjorde vi verkligen. Älskar dig Zabina! Åkte till Göteborg för min näst äldsta systers bröllop.

Augusti

Kom hem från Göteborg, var direkt med Zabina och Daniel. Grillade majs och grejer :) hehe. Jag och Zabina bakade, lagade gomaten, drog ut i skogen, hittade våra tatueringar. Jag mådde SÅ himla bra, det kändes overkligt, jag kan fortfarande inte förstå hur man kunnat leva så två olika liv som jag bara på några månader. Overkligt hur allt faktiskt kan vända från skit till underbart. Började Activus Resurs i Augusti också tror jag-.

September

Mycket med kurs, det ändrade också mycket i mig, tankesätt, bearbetning av saker och ting.. Välbehövligt. Träffade Malin, Frida, Erik, allihopa trevliga människor, skön tid skön tid.. Saker blev mer seriösa i September. Ändrade relationsstatus på facebook ;) haha ;) Å jag och Z tatuerade oss :)

Oktober

Oktober oktober.. Ja det flöt på där också, blev singstar med Zabina och Malin, Z's föräldrar spinkade på oss, hehe, mig när jag stampade och sjöng ;) hahaha. Ujjujj..

November

Mamma och pappa kom upp :) Hade det mysigt och fixade och donade, Z o Daniel fick dom träffa för första gången :) Jag köpte julklapp till Z som hon fick öppna nästan direkt, jag pallar inte vänta med sånt;) hehe. Igen så flöt väl det mesta på:)

December

Hittills har december varit.. ja lite upp och ner med det mesta när det gäller mig. Förra veckan var ändå värst men härligt att jag fick bevisat för mig själv att jag klarade av det också. Har fortfarande funderingar och tankar kring allt det där men vad kan man göra. Undrar just nu om personen läser detta.., det hade varit intressant faktiskt.. Menmen, nu lämnar vi deeet.. :D

Igår var jag, Saga och Z hemma hos Daniel som fyllde år, himla trevligt var det faktiskt :)

________

Sista uppdateringen för 2009. Det är nog lite dags att lämna en hel del bakom sig och växa till sig ännu lite mer. Nästa år kommer bli great. :) Pusshaaaj love you.

Nu har jag visst lovat för mycket,
orkar inte bry mig om bloggen right now.
Paus på obestämd tid,
så jävla intressant var det inte ändå att läsa ;)

Ska bli bättre på att uppdatera, I promise!
(fast inte just idag kanske.)