Jag saknar impulsiviteten vi hade, känslan av att det var du och jag mot världen.
Fina vän, det gör jag också! Har kvar lite bilder på oss i skåpen på tågstationen, alla minnen, även dom när vi var oense om saker, det spelar ingen roll - för vi hade varandra, å vi hade kul, å vi fanns där närhelst någon utav oss behövde ringa. Jag saknar dig, jag saknar mig, jag saknar oss.
Maybe surrounded by a million people, I still feel all alone.
I just want to go home.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar